Tokyo och Strasbourg

Åker inom kort till Strasbourg för att delta i Europarådets parlamentariska församlings möte. Därefter bär det av till Tokyo för deltagande i 21st Century Renaissance Youth Leaders Invitation Program. Uppdaterar bloggen kommande veckor med intryck från Frankrike och Japan.

Makten framför allt

Jag publicerar idag tillsammas med Cecilia Stegö Chilò, chef för tankesmedjan Timbro, en artikel genom LNB om socialdemokraternas samarbete med vänsterpartiet och miljöpartiet i säkerhetspolitiska och utrikespolitiska frågor. Artikel illustrerar att riksdagsvalet på söndag handlar om mer än inrikespolitik. Det är ett val som även kommer att få följder för Sveriges agerande och därmed ställning internationellt, inte minst i Europa.

Inför förra valet förklarade Göran Persson att åsiktsklyftan, särskilt i fråga om EU och säkerhetspolitiken, var för stor för att miljöpartiet och vänsterpartiet skulle kunna ingå i hans regering. Persson talade stolt om socialdemokraternas kamp mot kommunisterna och den dåvarande försvarsministern Björn von Sydow deklarerade att det var uteslutet att ge samarbetspartierna inflytande över försvarspolitiken.

De principfasta deklarationerna har emellertid visat sig vara tomma ord. I sin iver att behålla regeringsmakten gjorde socialdemokraterna 2004 ett lappkast i försvarspolitiken genom att för första gången i svensk politisk historia söka stöd hos vänstern och miljöpartiet. Uppgörelsen om försvarsbeslutet gjordes trots att ”vänsterpartiet och miljöpartiet hotar säkerhetspolitiken”, som dåvarande utrikesminister Anna Lindh uttryckte saken på DN Debatt i september 2002.

På endast tre år har vänsterpartiet och miljöpartiet alltså gått från ett mångårigt och berättigat försvars- och säkerhetspolitiskt utanförskap till att få inflytande över försvarsbudgeten och, enligt egen utsago, praktisk vetorätt över delar av försvarspolitiken. Det finns också tecken på att samarbetspartierna fått mera att säga till om i utrikespolitiken.

Naturligtvis riskerar allt detta att skapa osäkerhet kring Sveriges åtaganden och politik i en lång rad internationella frågor.

Persson har gjort gällande att han ”inte vill låsa sig på något sätt" i regeringsfrågan. Svenska folket vill däremot ha besked. Enligt en opinionsundersökning från Ruab anser hela 74 procent att Persson bör ge besked i regeringsfrågan före valet. Men så kommer det inte att bli. Genom hela valrörelsen har statsministern undvikit frågor om både regeringssamverkan och en eventuell den rödgrön regerings utrikes- och säkerhetspolitik.

Väljarna kan rimligen bara reagera på ett sätt. Vill man inte ge Persson möjlighet att förhandla bort grundstenarna i den svenska utrikespolitiken, får man rösta borgerligt på söndag.